Kommer med dom andra 2 inläggen imorrn, eller ja senare idag. Dom kommer, känner att jag måste skriva dom också eller ett i varje fall. Puss och Godnatt eller något.

Jävlar det förra inlägget blev långt!!   

Jag tänkte berätta om mitt liv, varför jag mår så dåligt så att ni förstår mig lite bättre. Jag tar det i tu och ordning genom åren tror jag, då fattar ni lite bättre och det blir inte så rörigt, eller jag ska försöka iaf. Jag  kommer inte berätta allt i detalj men ändå såpass att ni förstår helvetet, hoppas jag. 

Allting började väl egentligen när jag började på dagis när jag var 4, innan gick jag hos dagmamma, jag blev mobbad på dagis och allting fortsatte när jag började skolan. I 1:an till 5:an så blev jag mobbad både fysiskt och psykiskt alltså med verbal mobbing och så. I 5:an så hade jag en lärare som tryckte ner mig psykiskt vilket gjorde att jag fick svårt i skolan sen. I 6:an till 9:an blev det mest verbal mobbing och utfrysning, jag hade jobbiga lärare som tryckte ner mig psykiskt och tyckte att jag inte ens skulle vara på skolan. Dom flesta eleverna mobbade mig psykist, verbalt och med utfrysning. Jag hade inte många vänner i skolan, vad jag kommer ihåg så hade jag en och det var Johanna tills hon fick gå om 7:an och jag började 8:an då pratade vi knappt med varandra, hon började umgås med andra, mina "fiender" och då hade jag ingen i skolan. Det var också när jag började i 6:an som jag fick dessa självmordstankar och har haft dom sen dess. Och allt det här som pågick gick inte att ändra på, alla hade ju fått en och samma uppfattning om mig så alla valde att frysa ut mig och mobba mig. Sen började jag gymnasiet och allting ändrades för dom visste inte vad som hade hänt innan, dom hade ingen uppfattning om mig än och det var så skönt för då kunde jag verkligen vara den jag ville vara och allting löste sig fint med kompisar osv. Men sen under dom senaste 4 åren så har det hänt ganska jobbiga saker. För 4 år sedan så hamnade jag i bråk med min hunds uppfödare, dom snodde min hund, mitt allt, och allt blev värsta bråket, dom kallde mig olika saker, sedan så vart polisen inblandad, jag fick tillbaka hunden med polisens hjälp, jag blev slagen av uppfödaren några veckor senare och hotad däremmelan men gjorde inget tillbaka, hamnade på förhör hos både polisen och soc pga dom och sen så las skiten ner, det blev bara ord mot ord, men jag går fortfarande runt i rädsla när dom är i närheten. Samtidigt så höll min pappa och mamma på att skilja sig, vilket jag tycker är ganska bra men pappa tog det väldigt hårt och försökte göra allt för att få komma tillbaka, tillslut så försökte han göra så att mamma fick skuldkänslor och pappa hamnade i värsta depressionen som han fortfarande är i. Pappa fick diabetes i samband med det här också men tar inte hand om den och det skrämmer mig för att om han fortsätter så här så kommer han vara död snart men han vill inte lyssna, han bara skämtar bort allt. Jag har en jättedålig relation till min pappa, jag tycker han är jätte jobbig av olika anledningar men ett utav dom är väl att han inte vill lyssna på mig när jag berättar vad jag känner eller hur jag upplever det eller hur jag vill att det ska vara, han säger bara att jag ljuger, att det inte alls är så att det är tvärtom, att det är jag som håller på. Han kallar och tycker att jag är massa saker också bla en bitch, jag är mesig, töntig, lögnare osv. Förra året valde han bort mig framför hans saker och lägenheten vilket kändes jätte jobbigt och det var då jag slutade vara där, det fick mig att känna att han inte älskade mig längre som sin dotter. Sen dess har jag varit iskall mot honom och tycer bara det är jobbigt i hans närhet, orkar inte berätta om alla detaljer i det här inlägget.

För 3 år sedan dog min mormor i cancer som spred sig till alla organ tillslut och det tog verkligen jätte hårt på mig, jag älskade min mormor så jävla mycket. 9 mån senare så dog min farmor i samma cancer, och det var som ett slag i magen, vad är oddsen liksom. Jag fick även veta att min morfar har cancer, inte lika svår men ändå, och han mådde verkligen jätte dåligt efter mormor dog. I lite över ett års tid nu så har vi försökt få in morfar på ålderdomshem, men det har varit väldigt det var inte förens han ramlade och slogs medvetslös som det hände någonting, nu har han äntligen kommit in på ett men hans demens har förvärrats, snart så kommer han inte känna igen någon av oss och det kommer bli väldigt jobbigt.

Jag fick nya vänner i gymnasiet och vissa kom tillbaka sen tidigare, men jag förlorade dom flesta igen. Vissa hade inte tid med mig och vissa orkade inte med alla mina problem helt enkelt, vilket gör ganska ont.

För några år sedan fick jag reda på att 2 av mina morbröder, har suttit i fängelse eller sitter i fängelset för ganska grova saker, vilket är ganska ofattbart eftersom jag har umgåtts med dom på släktträffar osv. Tänker inte berätta för vad dom har åkt in för här på bloggen, men den som undrar kanske jag berättar för. Sen så har jag även fått veta att vi även har haft andra kriminella saker i min släkt, tänker inte gå in på vad här. Men det kan vara ganska jobbigt för mig att veta sånt här, man har liksom ingen kontroll då, man vet inte vart man har dom någonstans liksom.

Sen så när jag var typ 5, 6 år så hände en väldigt jobbig grej, tänker inte berätta här på bloggen med tanke på att min släkt och familj kanske hittar den här bloggen och börjar läsa och jag vill inte att dom ska veta, men som sagt den som undrar kanske jag berättar för.

Det är väl det här jag mår dåligt över. Ut över det här så hade jag ju inte så många vänner som sagt, jag har aldrig haft en pojkvän och även försökt ta mitt liv ett antal gånger.

Allt det här har gjort så att jag har väldigt svårt att lita på folk för så fort jag har gjort det så har ju allt gått åt helvete, jag har blivit lämnad, det har blivit bråk osv. Jag har även vädigt svårt att våga göra saker pga allt det här. Jag har väldigt dåligt självförtroende och tycker för det mesta att jag är ful, tjock, inte fötjänar det bästa bla. Och den här tanken om att jag inte förtjänar det bästa har även gjort så att jag inte tycker om när personer tycker synd om mig eller blir oroliga, för varför ska dom bry sig om lilla mig, det förtjänar jag inte, jag vill inte vara en börda för någon, jag vill inte lasta av mig mina problem på mina vänner, släkt eller familj, det känns bara som att jag är en börda för dom då, dom får liksom bära på mina problem också utöver deras egna.

Det blev lite rörigt iaf, eller ganska mycket, hoppade ganska mycket men skrev typ som det kom upp i huvudet och orkar inte ändra för har typ suttit med en här texten i 2 tim, kl är liksom 00:20 nu..

Det här är väl alla stora saker jag kan berätta om sen finns det väl mer småsaker som kommer fram när ni lär känna mig och om ni undrar något så är det väl bara att fråga, svarar på det mesta. Hoppas ni har fått en idé iaf av vad jag har gått igenom.

Igår var det en ganksa lugn dag på praktiken och dagen kunde inte sluta bättre för mig. Jag fick träffa en person jag inte har träffat på sjukt länge, Jonas, Fan vad jag har saknat den killen. Och jag vill bara säga att även fast vi kanske snackade om några jobbiga saker så fick han mig på så grymt mycket bättre humör och det vill jag tacka honom för. Och så vill jag bara säga det här till dig Jonas, om du nu läser det här, jag finns här om du vill snacka eller hitta på något, det är bara att höra av dig.

Idag så kommer min morfar hit   vi ska fika lite, grilla och fira min födelsedag, som nu var för typ 3 veckor sen, med honom eftersom han inte kunde vara här då.

Sen så skulle jag även ha åkt till Uppsala tidigt imorse på modemässa men jag orkar faktiskt inte just nu psykiskt, just nu måste jag bara umgås med vänner, ha kul med dom och bara glömma verkligheten ett tag.

Det kommer även några till inlägg idag tror jag. Då kommer jag berätta om varför jag mår såhär dåligt ganska ofta, vad det är som har gjort så att jag blivit såhär och sen så kommer jag även berätta i ett annat inlägg idag om några speciella personer i mitt liv, kanske inte kommer nämna namn på alla men vill ändå förklara hur glad jag är att dom finns i mitt liv.   

Jag orkar verkligen inte längre nu, jag vill verkligen inte leva. För vad finns det att leva för? inget.. Jag mår verkligen sjukt dåligt, mina självmordstankar har börjat komma tillbaka och jag har ingen aptit. Jag tvingar i mig allt jag äter för man måste ju äta men jag mår sjukt illa efteråt och vill bara spy upp allt igen. Min pappa kallar mig mes och han menade det verkligen. Jag har förlorat vänner som betytt sjukt mycket för mig, jag är tjock och ful och förtjänar inte folk som bryr sig om mig. Dessutom så har doktorn precis sagt åt mig att prova att sluta ta mina antideppressiva för att få veta om jag behöver dom och som det ser ut just nu så behöver jag dom väldigt mycket.

Fan jag pallar inte mer asså...

Jag vet inye vart jag ska börja, mitt hjärta gör ont och har gjort i några dagar nu. Jag mår verkligen inge bra, jag känner mig splittrad. Jag känner något för en person men vet inte riktigt vad, jag är arg/ledsen/besviken och känner en stor saknad till den personen och jag är även arg på mig själv i det fallet. Sen så har jag börjat gilla en person väldigt mycket men vet inte om jag vågar gå vidare med det, vill verkligen inte bli sårad igen. Samtidigt som jag känner det här så försöker jag gå runt och vara glad när jag är med mina vänner, jag vill inte dra ned stämmningen, jag vill finnas där för dom om dom har något problem, jag vill inte sitta och mata på dom med mina problem. För jag vet att dom kommer må skit sen efter det, dom kommer inte ligga på toppen igen som dom har kämpat sig upp för och jag vill inte vara den som gör att dom faller ner igen. Sen så försöker jag vara glad när jag är runt släkt och familj för jag orkar inte och vill inte förklara för dom varför jag är ledsen. men jag vill ändå inte låtsas så här mycket som jag gör, i det här läget så har jag liksom 4 olika personer som försöker samsas samtidigt i min kropp och det är grymt jobbigt, vill bara gå och dö just nu. Jag avslutar med några meningar från min och Johannas konversation för några dagar sen och jag ska försöka gör som hon säger men det kommer bli grymt svårt. Dom orden satte sig i hjärtat.

"Johanna: vet du hur man kämpar? kämpar sig från botten upp till toppen? det är så jag gör, det är det jag förbereder mig på att göra, varje dag samlar jag kraft för att ta ett till steg uppåt. Då spelar det ingen roll hur livrädd man än är, man vet att man klarar sig i slutändan.

Jag: jag kan inte göra det, jag vet inte hur man gör

Johanna: man skiter i allt runt omkring och fokuserar på det man själv gör, fokuserar på tanken att allt löser sig duvet."

Jag är grymt trasig...

Hejhej Johanna här! Jag sitter hemma hos angel och har precis hjälpt henne ändra färgerna på bloggen (angel orkade inte själv)  lyssnar lite på musik och har tittat på inte ens halva "the last song" ska inte skriva så mycket mer här men ni kan ju vara urgulliga och besöka min blogg (a) www.natthumor.bloggplatsen.se   Bild på min kära angel, i större format än i profilen :)

Jag trodde vi var vänner, men du kunde inte ens säga grattis när jag fyllde år?

Jag har varit där för dig i vått och torrt, jag har brytt mig om dig, jag har älskat dig så otroligt mycket som en vän och stått upp för dig när andra nedvärderade dig. Och vad får jag för det?
Varför berättar du inte bara vad som är fel?

Jag börjar verkligen tröttna nu, du säger ingenting, du bara ignorerar.
Jag har försökt prata med dig, jag har sagt att jag alltid kommer finnas där för dig oavsett vad, men nu börjar jag verkligen fundera på om jag ska fortsätta slösa den energin på dig eftersom jag inte får något svar tillbaka?
Du sa att jag alltid kunde lita på dig, du sa att du alltid skulle vara där för mig, men vad hände?
Nu vet jag iaf att det bara var jag som kunde hålla det löftet.

"I'm sorry. My fault. I forgot you were an idiot."

Livet är underbart just nu :) sitter vid datan och äter godis som mamma köpte till mig, upptäckte att jag inte har ätit godis på väldigt länge, fick bara i mig några bitar :P har upptäckt en ny artist - Stiko Per Larsson, lyssna på hans album varken stjärna eller frälst, tycker den är grymt bra :) mamma har köpt bakgrejor så jag kan baka om jag blir rastlös :) Det enda jag väntar på är att släkten ska höra av sig så jag får veta vilka som kommer nästa lördag :) så vad tyckte ni om mitt förslag i förra inlägget? ;)

haha har märkt att jag använder väldigt mycket komman när jag skriver men det får ni leva med,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,, XD 

För övrigt så vet jag inte hur man lägger upp bilder här, har försökt men det vill inte som jag vill, så den som vet får gärna förklara det för mig, annars får jag väl försöka klura ut det själv :)