Jag har börjat ångra inlägget jag skrev förut om mina vänner.. Vad har hänt? Jag står här ensam och fattar inget alls. Dom flesta är irriterade/sura/arga. Dom har slutat prata med en som dom gjorde förut, har satt mig åt sidan typ. Vad är meningen med allt detta?

Jag förstår inte varför folk inte tror en, varför är det så svårt att tro på vad jag gör, vad jag säger? Jag har ALDRIG ljugit för mina vänner, aldrig. Så vad är det som händer? Vad har jag gjort? Något måste det ju vara?

Jag blir så jävla less på att alltid få dessa ord upptryckta i ansiktet hela tiden "folk trycker ner dig. Varför låter du folk trycka ner dig?" Saken är den att det gör jag inte, inte längre. Folk kan säga vad fan dom vill till mig en gång och jag kommer bry mig men inte göra något, nästa gång någon säger något som jag inte gillar så lackar jag. Jag vill bara inte ha fler problem eller bråk i mitt liv, det är därför jag inte gör något första gången, jag orkar inte mer sånt skit. Hur svårt kan det vara att förstå det?!

Jag ska fan sluta försöka med allt. Allt jag gör eller säger blir ju bara så fucking fel eller tas på fel sätt. Jag orkar inte mer, jag slutar försöka med allt, jag går och lägger mig i graven och lämnar alla ifred. Jag är ju ändå bara en börda för folk, så jag har ju inget här att göra...

Orkar inte med mer falska människor...

Mitt liv har alltid varit ett fucking helvete och det har ju inte blivit bättre, det kommer inte bli bättre...

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja förklara...

Det är ju ganska många utav min böner som har blivit "hörda" (även fast jag inte tror på gud och kommer nog aldrig göra) fast det har tagit lång tid. Det jag vill komma fram till är väl att jag aldrig blir nöjd, jag kan aldrig se dom bra sakerna eller mäniskorna som jag har framför mig, mest för att jag inte tycker att jag förtjänar dom.

I det här inlägget tänkte berätta hur mycket vissa människor/vänner betyder för mig och mitt liv.

Det finns människor som betyder för mig, som gör mitt liv lite ljusare. Alla kan lita på mig, prata med mig om det skulle vara något det spelar ingen roll vad som händer. ajg bryr mig om mina vänner och det spelar ingen roll om vi blir ovänner, jag bryr mig iaf

Anastasja - Haha du kan få en att garva på sig så mycket. Alla dina kommentarer och syn på livet gör livet både roligare och ljusare.

Kristina - Du är liten och söt. Om man inte känner dig så tror man att du är så oskyldig men du har dina små knep    Och dina kommentarer du slänger ur dig ibland haha dom är ju för roliga.

Emelie -  Dig kan jag berätta saker för och jag vet att du aldrig kommer gå om kring och säga det till någon. Man kan lita på dig. Du har dina små humör ibland men vem har inte, right?   

Izabellé - Även fast vi inte pratar så ofta utanför skolan så vet jag att du är alltid en sån person man kan vända sig till, du kommer nog alltid finnas där för mig i vått och torrt, och du lyssnar alltid på vad jag har att säga. Du är en sån jävla bra vän och jag kommer alltid finnas om det skulle vara något.

Jonas - Du och jag har snackat med varandra lite till och från på sistone, vi hade inte träffats på flera månader när vi äntligen sågs i fredags. Du har hjälpt mig så mycket och jag kan ärligt säga att om du inte hade varit där för mig för ett tag sen så hade inte jag varit vid livet nu. Jag vet att vi har haft våra ups and downs men jag är grymt glad att vi blev vänner. Du har hjälpt mig och jag kommer finnas för dig no matter what, du kan alltid komma till mig om det skulle vara något, om det blir några problem eller så.

Sist men inte minst

Finaste Johanna - Vad sjutton skulle jag göra utan dig, du är ju fan typ som min andra halva, jag kan alltid komma till dig om det är något och du är fortfarande kvar efter allt jag har berättat för dig. Du är den finaste vännen som finns, du har hjälpt mig och räddat mig så många gånger och jag tror inte ens du vet alla gånger  du har gjort det. Jag vet att jag verkligen kan lita på dig, du har fått mig att våga så mycket mera, du har ändrat mitt tanke sätt. Jag är så jävla glad att du finns i mitt liv. Kommer alltid finnas här för dig no matter what!

Love you girl!!  

Jag trodde vi var vänner, men du kunde inte ens säga grattis när jag fyllde år?

Jag har varit där för dig i vått och torrt, jag har brytt mig om dig, jag har älskat dig så otroligt mycket som en vän och stått upp för dig när andra nedvärderade dig. Och vad får jag för det?
Varför berättar du inte bara vad som är fel?

Jag börjar verkligen tröttna nu, du säger ingenting, du bara ignorerar.
Jag har försökt prata med dig, jag har sagt att jag alltid kommer finnas där för dig oavsett vad, men nu börjar jag verkligen fundera på om jag ska fortsätta slösa den energin på dig eftersom jag inte får något svar tillbaka?
Du sa att jag alltid kunde lita på dig, du sa att du alltid skulle vara där för mig, men vad hände?
Nu vet jag iaf att det bara var jag som kunde hålla det löftet.

"I'm sorry. My fault. I forgot you were an idiot."