Ska det vara så här i ett förhållande där man bara bråkar hela tiden om små saker? Jag vet att jag också gör stora fel i detta och jag försöker sluta men det är lättare sagt än gjort. JAg är uppväxt så, har själv blivit behandlad så, visst jag vet att det är grovt fel men svårt att ändra på när det själv är så man blivit behandlad i sin uppväxt. 

Vill bara att vi har det bra, jag älskar dig, vill göra allt lättare för dig. Jag gör inget för att vara elak, vill bara visa dig ett annat sätt att klara dagen på. 

Ser att du har det jobbigt vet dock inte hur jag ska hantera det då jag inte kommit över min egna sorg än. Fast det kommer man ju aldrig göra men det jag menar är att jag inte lärt mig leva med det än. Dom senaste åren har varit väldigt jobbiga och vill bara att detta år ska vara slut och hoppas på ett bättre nästa år.

Har mycket ångest som bubblar inom mig som inte ens har med dig och mig att göra, saker som jag mår dåligt över som snurrar i skallen hela tiden. Självmordstankarna har kommit tillbaka och spökar varje dag. Så här många självmordsförsök jag har gjort på senaste tiden har jag inte gjort sen jag gick typ i sjuan. Det "lustiga" med dessa försök är att jag vill aldrig slutföra det, utan jag vill bara känna lite av smärtan i försöken för att släppa ut all ångest, det funkar som ångestdämpande på något konstigt sätt. Efteråt har jag inget utbrott längre, jag är lugn men utpumpad av all ilska/ångest.

Vill bara få bort alla dessa onda tankar och mitt sätt att hantera saker, det förstör för mig både hur jag lever livet och hur jag tar hand om mig själv. Kan det inte bara sluta? Jag orkar inte längre, jag är på botten, kan inte sjunka lägre ner. Är verkligen helt slut. DEt räcker nu med allt det här.

Jag har gjort bort mig totalt, hatar mig själv och mitt liv. Har jagat bort alla som älskat mig. Har sån jävla ångest, mer än någonsin. Jag tror inte att någon kommer förlåta mig, har gjort så att folk hatar mig. Hur ska jag kunna gå vidare med mitt liv, hur ska jag kunna gå vidare med mig själv?

Knarkar Secondhand serenades album A twist in my story just nu och har gjort i några dagar.

Var inte i skolan idag, orkade helt enkelt inte.

Somnade gråtandes igår kväll för dom som nu bryr sig och vill veta.

Har prov imorrn, men har svårt att koncentrera mig, har svårt att koncentrera mig överhuvudtaget just nu, på allt.

Vill utplåna mig själv. Vill få bort alla problem jag har och har skapat runt omkring mig. Orkar inte mer.

Jag önskar jag var tillräcklig. Jag önskar att allt jag har sagt är tillräckligt för att få dig att stanna och att det får bort känslan som stoppar dig.

Det här är verkligen den sämsta decembermånaden jag någonsin har varit med om i hela mitt liv..

Har namnsdag idag btw, för dom som ville veta..  

Jag är problemet... som vanligt...

Är så trött på det här nu, vad jag än gör och hur jag än gör det så blir jag nobbad av typ samma personer hela tiden. Folk lämnar mig p g a en data, ett spel, en läxa, pengar, inte orkar, inte passar in etc etc det är för det mesta för saker. Det känns som att man inte är värd något för vissa i deras ögon som att dom kan hålla på hur dom än vill och man får aldrig ett förlåt tillbaka. Visst i andras ögon kan det kanske se ut som att dom kör med mig men vad ska jag göra, jag bryr mig om personerna och kan inte bara be dom dra åt helvete och det hjälper inte att prata med dom heller. Jag känner mig nedvärderad, jag är mindre värd en ett dataspel eller en läxa osv. Ska det vara så? Nej... Jag borde bli behandlad som en helt vanlig människa, inte som en mindre värderad sak... Eller?... Vissa kanske tycker att jag är patetisk som skriver det här men jag vet också att vissa kan känna samma sak ibland.

Vill att det här ska ändra på sig, vill bli behandlad av dom som gör det här mot mig på samma sätt som jag behandlar dom och det är inte så här...

Vill bara bli älskad, vara värd något...