Ska det vara så här i ett förhållande där man bara bråkar hela tiden om små saker? Jag vet att jag också gör stora fel i detta och jag försöker sluta men det är lättare sagt än gjort. JAg är uppväxt så, har själv blivit behandlad så, visst jag vet att det är grovt fel men svårt att ändra på när det själv är så man blivit behandlad i sin uppväxt. 

Vill bara att vi har det bra, jag älskar dig, vill göra allt lättare för dig. Jag gör inget för att vara elak, vill bara visa dig ett annat sätt att klara dagen på. 

Ser att du har det jobbigt vet dock inte hur jag ska hantera det då jag inte kommit över min egna sorg än. Fast det kommer man ju aldrig göra men det jag menar är att jag inte lärt mig leva med det än. Dom senaste åren har varit väldigt jobbiga och vill bara att detta år ska vara slut och hoppas på ett bättre nästa år.

Har mycket ångest som bubblar inom mig som inte ens har med dig och mig att göra, saker som jag mår dåligt över som snurrar i skallen hela tiden. Självmordstankarna har kommit tillbaka och spökar varje dag. Så här många självmordsförsök jag har gjort på senaste tiden har jag inte gjort sen jag gick typ i sjuan. Det "lustiga" med dessa försök är att jag vill aldrig slutföra det, utan jag vill bara känna lite av smärtan i försöken för att släppa ut all ångest, det funkar som ångestdämpande på något konstigt sätt. Efteråt har jag inget utbrott längre, jag är lugn men utpumpad av all ilska/ångest.

Vill bara få bort alla dessa onda tankar och mitt sätt att hantera saker, det förstör för mig både hur jag lever livet och hur jag tar hand om mig själv. Kan det inte bara sluta? Jag orkar inte längre, jag är på botten, kan inte sjunka lägre ner. Är verkligen helt slut. DEt räcker nu med allt det här.